Flickan från Landet

FFK, Frivilliga FlygKåren står inte endast för att tillstå samhället med att samordna småflyget till största möjliga samhällsnytta. Sedan 6 år tillbaka har FFK, genom sommarlägret "I have a dream" uppfyllt och skapat närmare 200 ungdomars drömmar. Under en vecka i Bunge på Gotland har det genom eldsjälar, stiftelser och organisationer varit möjligt att låta ungdomar få en vecka de sent kommer att glömma. En vecka fylld av aktiviteter, både kopplade till flyget och till teambuilding och medmännsklighet. Flygturer över sommar Gotland, badkvällar vid ett gammalt kalkbrott, metrologi lektioner, skrattfyllda gruppövningar och mycket mycket mer!

 

Våren 2008 skrev jag en ansökan där jag skrev om min dröm, min flygdröm. Jag trodde att jag skulle bli en av dem som fick till svar; "tyvärr så har du inte kommit med på detta flygläger, men sök gärna nästa år igen"  Men jag fick ett brev där det stod att jag var välkommen till en veckas flygläger.

 

Jag visste inte då vad jag hade att vänta, att den bästa veckan i mitt liv skulle gå av stapeln samma sommar.

 

Jag som då bodde på gotland mötte en mulen söndags eftermiddag i juni upp en annan tjej i Visby som också skulle på lägret. Tillsammans väntade vi på att båten med stockholmarna skulle anlända. Men innan ens båten kommit så mötte vi 5 stycken av ledarna, som glatt hoppade ut ur 5 gamla wolkvagnsbussar. I beiga flygoveraller kom de sedan fram till oss och presenterade sig och gav oss varsin kram. De alla log så stort att det var tur att det satt öron på deras huvuden, annars hade leendet gått hela vägen runt. De visste vad de hade att vänta.

 

Tillsammans med dessa glada ledare tog vi sedan emot de andra 28 deltagarna och man kunde se på de alla att de var lika spända som jag för att se vad veckan skulle innehålla. Snabbt hoppade vi in i bussarna, "bungebussarna" och vi kördes upp till Bunge vandrarhem, som ligger precis bredvid bungeflygfält. När vi kom fram satte vi oss alla i en stor ring och namnlekar började sätta namn på alla de nya ansiktena. Ansiktena, personerna, med olika bakgrunder, drömmar och förhoppningar.

 

Vi var alla där av olika anledningar.

 

Någon, som älskade läger hade fått nys om lägret och skickat iväg en ansökan. Denna någon hade varken flyg eller pilot i sina framtidsplaner från början. Hon är nu den som snart är färdig pilot. En annan hade haft drömmen om att bli pilot sedan tre års ålder och såg lägret som ett prov på om drömmen var värd att satsas på. Denna någon är nu också på väg, dock inte som pilot utan ett annat yrke inom flyget.

 

Vi levde en vecka i drömmen, träffade, lärde känna människor vi aldrig annars skulle träffat. Vi flög med ledarna som endast lossade på leendet när de öppnade munnen för att äta. Passionerade ledare som ville visa för oss hur underbart det är att flyga. Ville att vi skulle få testa på drömmen. Med stor seriositet! Vi hade det helt enkelt bäst! Under en vecka var mitt leende större än någonsin, jag kunde inte förstå att den hundralappen jag betalat och den stunden när jag skrev min ansökan kunde ge mig något som detta.

 

När lägret var slut rann tårarna på mina och många andras kinder. Dessa minnen, dessa människor, Hur skulle jag kunna gå tillbaka till en vardag efter det? Svaret heter Young Pilots som är ungdomssektionen av FFK. Som anordnar studiebesök och träffar så att vi kan träffas och ha roligt på samma sätt som på Bunge.

 

Jag fick en till familj, en flygfamilj under veckan på Bunge, en massa minnen och en dröm. Och det var den drömmen som fick mig att söka som ungdomsledare året efter.  Det var den drömmen som gjorde att jag fick återuppleva Bunge, igen. Även om det den gången var som ledare. Då såg jag verkligen att det inte bara var jag som trivdes som planen i luften.

 

När ungdomarna kom ner från den första flygturen, leendena som gjorde mig varm i hela kroppen.De blev smittade av den så kallade "flygbacillen". Och jag upplevde den bästa veckan i mitt liv, igen.

 

Jag vet faktiskt inte hur det var möjligt. Hur nya fantastiska minnen kunde skapas på samma plats där det redan fanns så många andra. Och det blev utökning i min flygfamilj!När veckan var över så var jag helt slut, tårarna föll och tanken över att jag inte skulle kunna komma tillbaka gjorde mig förvisso tom. Men mitt hjärta var så fyllt av minnen så det vägde över!

 

På våren efter så sökte jag till en gymnasial pilotutbildning. Jag klarade alla de psykiska testerna, klarade alla de medicinska, alla utom ett. Syntestet, jag kommer aldrig kunna bli pilot med den synen som jag har, när jag fick beskedet så gick hela min dröm i bitar. Som tur var hade jag redan formulerat den och skickat in en ansökan till en ny del av "I have a dream" lägret, "Fortsättningslägret" för de aktiva i Young Pilots. När det kom ett brev i brevlådan som sa att jag hade chansen att komma med på en vecka på bunge. Så tänktes det länge.  Fram och tillbaka, upp och ned. Jag bestämde mig sista möjliga dag att jag skulle åka igen.

 

Jag ångrade mig säkert 150 gånger mellan det att jag lagt svarsbrevet på lådan och tills dagen då jag tog bussen för att möta upp de andra i Visby. Ångrade mig säkert någon gång under lägret också. Men efteråt så ångrar jag det inte för fem öre.

 

Det blev, var nämligen en pangvecka i år med. Återigen, för tredje året i rad. Med nytt upplägg, till viss del nya ledare, fantastiska ledare. Nya ungdomar, blandade med mina flygkompisar. Återigen upplevde jag den bästa veckan i mitt liv. Jag levde i min dröm. Utan att jag kan bli pilot hade jag chansen att få uppleva min dröm i alla fall.

 

Tack vare FFK har inte bara jag utan närmare 200 ungdomar fått uppleva denna vecka.
Tack vare våra Bungepappor och deras brinnande intresse.
Tack vare ungdomsledarna som är en stor del till att det blivit sådan fin gemenskap.
Tack vare stiftelser och organisationer har jag liksom många andra utan ekonomiska resurser haft möjlighet, fått en väg in i den flygande världen.

 

TACK!