Tant pis pour moi! pas de comp' de course aujourd'hui...
OJ naj men hejhoppsan!
Så var det söndag igen och vecka 14 går till historien, med fina minnen till samlingen.
Imåndags fyllde min mamma år och för första gången i mitt liv grattade jag inte henne med frukost på sängen och en grattiskram. Kändes lite konstigt, som om man gått och blivit en såndär upptagen unge? Eller så har man flyttat utomlands. Var sjukt pepp när jag gick till bussen i måndags morse, med marimekko converse och blå hängselkjol i morgonsolens strålar. Så kommer man till skolan, där folk står och omfamnar varandra i tårar. Fick reda på senare att en kille i trean avlidit i en mopedolycka under helgen. Kände inte honom innnan, men nu, efter alla historier, så känns det som en bekant. Folk klädda i svart, med tårar rinnandes ner för kinderna, hela skolan i chock, alla ställde vi oss frågan, tänk om det var jag? tänk om det var någon av mina vänner? Det är saker som händer på TV, inte hemma i mitt kvarter. Med detta ständigt i tankarna, blev måndagen en bra med nedstämd dag, jag hade dock väldigt ont i min käke så magen skrek efter mat, men käken gjorde det smått omöjligt att äta. Som efter varje helg var det underbart att komma upp på rummet, eller rättare sagt, snedda över till andra sidan korridoren på internatet. Vi hade deep talk, med allt som händer i Cote d'Ivoire. Och fick inside information från Linda.
Natten till tisdagen var ganska så sömnlös, eftersom min käke gjorde så jävulusiskt ont. Så direkt efter frukost gick jag till sjuksköterskan för att få någonting för att stilla smärtan. Hon gav mig piller och en påse med iskall gel som jag hade mot käken. Jag stannade där tills klockan 9. Hon var hur gullig som helst och visade in mig till "vilorummet" och sa att jag kunde stanna så länge jag ville. Jag hade dock en liten projektredovisning att göra och var tvungen att gå igenom det sista med min grupp. Men sjuksköterskan sa att de kunde komma till sjukstugan så att vi kunde plugga samtidigt som jag hade isen mot käken. 09.05 stod vi utanför salen och väntade på de lärare som skulle lyssna på vår presentation. Jag var lugn till precis innan vi började prata, men de andra två... stressade smått ur utanför ;) Presentationsdelen gick finnemang, de skrattade lite åt mina "komiska delar" när jag berättade om missförstånd från de första månsderna. Sen kom dock frågedelen. huuufffpufhhhh... Det ställdes verkligen frågor om allting. "johanna, skulle ni vilja förklara hur det går till när man gör en GMO förändring på ADN-membranet i cellen?" Jo visst! Försökte förklara, men hade igentligen ingen aning om hur det går till i själva labbprocessen. Vilket inte de andra hade heller... Men vi får se hur det går! När vi blev utsläppta från salen var vi varmare än någonsin... och det tog ett tag innan vi lugnade ner oss, för vi kände oss verkligen sämst i hela världen! Efter en biologilektion var skoldagen slut, klockan 11. Jag gick till skolsyster, för min käke gjorde fortfarande förfärligt ont. Hon tyckte att jag skulle gå till läkaren, så jag kunde få något lindrande. Men hans mottagning öppnade först 16.30... så däremellan satt jag på Brummels och drack varm mjölk med honung och läste Micromegas. Läkarbesöket varade inte ens 5 minuter, det är en uppsvullnad, kommer lägga sig om en vecka. Gav mig ett recept på något franskt piller och tog 23 euro i betalt. Tack och Adieu monsieur! Men pillrenrna har gjort att jag kan äta igen! :)
Onsdagen var solig och fin, men väldans kall. Jag trodde att det skulle bli sådär varmt som det varit de andra dagarna när solen skinit, så jag satte på mig shorts, men shi fick jag för det! för det var iskallt och gåshuden hoppade fram allt för ofta. Bestämde till frukosten att jag skulle äta lunch med Linda i stan. Innan lunch, innan jag slutade fick jag tillbaka mitt kemiprov från förra veckan, jag trodde att det gått bra, 14 av 20, helt okej! "bon travail" Och jag nästan dansade fram till stan med Linda.
Vi tog varsin baguette och satte oss på trappan på torget, snackade en massa skit och hade det hurmysigt som helst i solen, trots att jag frös! Till efterrätt gick vi till glassbaren med hemmagjord glass och bara njöt. Runt 12 gick hon tillbaka till skolan eftersom hon hade lektioner, själv gick jag till Brummel's för att möta upp Svenskan Jane. Tog en kaffe medans jag väntade och pratade med mamma på skype. När Jane sedan kom visade det sig att på andra sidan av rummet satt Carl, en svensk som också jobbar på ett hotell i stan. Så jag spenderade eftermiddagen med att tjöta med dem. Engelska/Svenska och Franska blandades villt då det var en vietnamesisk kille och två fransmän. Hade en riktigt fin eftermiddag, tänk att man kan hitta trevliga svenskar, i Evian!
När jag kom tillbaka till skolan så var jag för första gången sedan i januari inte sugen på att springa, så jag klättrade istället med Morgane och Linda. Det är sjukt kul, men jag måste öva lite teknik, för mina armar var helt slut efter passet.
Torsdagen var min mest plannerade dag. När vi slutade klockan 12 följde jag med min klasskompis Charlotte till St.Gingolph. Vi åt lunch hemma hos hennes mormor, som bor på andra sidan gatan från hennes hus, efter en stund kom också hennes moster in för att hälsa på den "exotiska människan", (eller för att plannera inför en kommande fest). Vi åt kycklinggryta med ris och sallad. Rysligt gott! Till efterrätt åt vi jordgubbar med glass och grädde... himmelskt gott och hur trevligt som helst. När vi var fullstoppade med mat fick jag en rundvandring i släktens alla hem, innan vi prommenerade ner till byn för an rundvandring längs vattnet och längs gränsen. Berättade för Charlotte att jag aldrig spelat tennis, så när vi kom tillbaka fick jag låna idrottskläder och tennisracket inför min första tennis runda. Det var svårt! Men jag gillade det dock skarpt! När vi spelade övade CHarlotte sin engelska "can you repeat please" upprepades ofta i början, men byttes sedan ut till andra meningar. När klockan var lite efter dem blev jag tillbaka skjussad till skolan för att sitta en kort stund på pluggtiden. För att sedan äta tidigare pga kvällens teater. Vi var fem styckna från internatet som skulle se på Maison de Bernarda Alba. kändes konstigt att vara nästan ensam i hela matsalen! Mötte upp med mina klasskompisar innan vi tog bussen till Thonon för årets sista teater. När de rivit av våra biljetter blev vi uppledda på scen för att på bänkar sätta oss framför en mindre scen. För att få extra "clos" känsla.... Men pjäsen var verkligen super! bättre än vad jag föreställt mig! Med underbar sceneografi där rollerna endast var en överkropp långa. med mini bröst och stora ärmar som täckte de böjda armarna. LOVED IT!
Vilket peppade upp mig inför fredagen. Som trots solen var väldigt långdragen och tröttsam. När jag kom hem till värdfamiljen så var jag verkligen inställd på att sova. Så efter soppa och ett litet samtal med mor min så styrde jag riktningen emot sängen! För att sedan på lördag morgon vakna runt 6. Vad detta är för fassoner undrar jag? sjusovaren försvann eller? Lite långdraget var det dock eftersom morgonen var så frostig att jag väntade ända till klockan 10 innan jag gav mig iväg på löparturen. Tog dessutom en långärmad tröja för att jag inte skulle frysa, dumma jag, var hur varm som helst under hela turen... Tant pis! Spenderade eftermiddagen i solen, mest pluggandes, men även en stund i solstolen ;)
Imorse blev det en tidig avfärd, systra mi sprang sitt första löplopp som jag skulle ha sprungit om jag haft ett läkarcertifikat... 6 km som hon tog sig i mål på 40 minuter! Duktiga hon! :) Det var sjukt svårt att se alla värma upp i sina minishorts utan att vara en del av dem! ... nästa gång! Min löprunda blev dekalerad till efter lunchen. Sprang min vanliga runda, 12 km och hade det inte varit för att det var lite varmt, så hade jag sprungit den två gånger! ;) Eller not! haha!
Nu väntar en vecka skola innan det är dags för påsklov! Det blir en resa till Paris för att träffa lite svenskar och möta upp mamma som kommer med tåg från köpenhamn. För att sedan fortsätta dit vinden bär! Jag tror detta blir en fin vecka! Puss och kram och önskar dig/er en solig vecka!
Så var det söndag igen och vecka 14 går till historien, med fina minnen till samlingen.
Imåndags fyllde min mamma år och för första gången i mitt liv grattade jag inte henne med frukost på sängen och en grattiskram. Kändes lite konstigt, som om man gått och blivit en såndär upptagen unge? Eller så har man flyttat utomlands. Var sjukt pepp när jag gick till bussen i måndags morse, med marimekko converse och blå hängselkjol i morgonsolens strålar. Så kommer man till skolan, där folk står och omfamnar varandra i tårar. Fick reda på senare att en kille i trean avlidit i en mopedolycka under helgen. Kände inte honom innnan, men nu, efter alla historier, så känns det som en bekant. Folk klädda i svart, med tårar rinnandes ner för kinderna, hela skolan i chock, alla ställde vi oss frågan, tänk om det var jag? tänk om det var någon av mina vänner? Det är saker som händer på TV, inte hemma i mitt kvarter. Med detta ständigt i tankarna, blev måndagen en bra med nedstämd dag, jag hade dock väldigt ont i min käke så magen skrek efter mat, men käken gjorde det smått omöjligt att äta. Som efter varje helg var det underbart att komma upp på rummet, eller rättare sagt, snedda över till andra sidan korridoren på internatet. Vi hade deep talk, med allt som händer i Cote d'Ivoire. Och fick inside information från Linda.
Natten till tisdagen var ganska så sömnlös, eftersom min käke gjorde så jävulusiskt ont. Så direkt efter frukost gick jag till sjuksköterskan för att få någonting för att stilla smärtan. Hon gav mig piller och en påse med iskall gel som jag hade mot käken. Jag stannade där tills klockan 9. Hon var hur gullig som helst och visade in mig till "vilorummet" och sa att jag kunde stanna så länge jag ville. Jag hade dock en liten projektredovisning att göra och var tvungen att gå igenom det sista med min grupp. Men sjuksköterskan sa att de kunde komma till sjukstugan så att vi kunde plugga samtidigt som jag hade isen mot käken. 09.05 stod vi utanför salen och väntade på de lärare som skulle lyssna på vår presentation. Jag var lugn till precis innan vi började prata, men de andra två... stressade smått ur utanför ;) Presentationsdelen gick finnemang, de skrattade lite åt mina "komiska delar" när jag berättade om missförstånd från de första månsderna. Sen kom dock frågedelen. huuufffpufhhhh... Det ställdes verkligen frågor om allting. "johanna, skulle ni vilja förklara hur det går till när man gör en GMO förändring på ADN-membranet i cellen?" Jo visst! Försökte förklara, men hade igentligen ingen aning om hur det går till i själva labbprocessen. Vilket inte de andra hade heller... Men vi får se hur det går! När vi blev utsläppta från salen var vi varmare än någonsin... och det tog ett tag innan vi lugnade ner oss, för vi kände oss verkligen sämst i hela världen! Efter en biologilektion var skoldagen slut, klockan 11. Jag gick till skolsyster, för min käke gjorde fortfarande förfärligt ont. Hon tyckte att jag skulle gå till läkaren, så jag kunde få något lindrande. Men hans mottagning öppnade först 16.30... så däremellan satt jag på Brummels och drack varm mjölk med honung och läste Micromegas. Läkarbesöket varade inte ens 5 minuter, det är en uppsvullnad, kommer lägga sig om en vecka. Gav mig ett recept på något franskt piller och tog 23 euro i betalt. Tack och Adieu monsieur! Men pillrenrna har gjort att jag kan äta igen! :)
Onsdagen var solig och fin, men väldans kall. Jag trodde att det skulle bli sådär varmt som det varit de andra dagarna när solen skinit, så jag satte på mig shorts, men shi fick jag för det! för det var iskallt och gåshuden hoppade fram allt för ofta. Bestämde till frukosten att jag skulle äta lunch med Linda i stan. Innan lunch, innan jag slutade fick jag tillbaka mitt kemiprov från förra veckan, jag trodde att det gått bra, 14 av 20, helt okej! "bon travail" Och jag nästan dansade fram till stan med Linda.
Vi tog varsin baguette och satte oss på trappan på torget, snackade en massa skit och hade det hurmysigt som helst i solen, trots att jag frös! Till efterrätt gick vi till glassbaren med hemmagjord glass och bara njöt. Runt 12 gick hon tillbaka till skolan eftersom hon hade lektioner, själv gick jag till Brummel's för att möta upp Svenskan Jane. Tog en kaffe medans jag väntade och pratade med mamma på skype. När Jane sedan kom visade det sig att på andra sidan av rummet satt Carl, en svensk som också jobbar på ett hotell i stan. Så jag spenderade eftermiddagen med att tjöta med dem. Engelska/Svenska och Franska blandades villt då det var en vietnamesisk kille och två fransmän. Hade en riktigt fin eftermiddag, tänk att man kan hitta trevliga svenskar, i Evian!
När jag kom tillbaka till skolan så var jag för första gången sedan i januari inte sugen på att springa, så jag klättrade istället med Morgane och Linda. Det är sjukt kul, men jag måste öva lite teknik, för mina armar var helt slut efter passet.
Torsdagen var min mest plannerade dag. När vi slutade klockan 12 följde jag med min klasskompis Charlotte till St.Gingolph. Vi åt lunch hemma hos hennes mormor, som bor på andra sidan gatan från hennes hus, efter en stund kom också hennes moster in för att hälsa på den "exotiska människan", (eller för att plannera inför en kommande fest). Vi åt kycklinggryta med ris och sallad. Rysligt gott! Till efterrätt åt vi jordgubbar med glass och grädde... himmelskt gott och hur trevligt som helst. När vi var fullstoppade med mat fick jag en rundvandring i släktens alla hem, innan vi prommenerade ner till byn för an rundvandring längs vattnet och längs gränsen. Berättade för Charlotte att jag aldrig spelat tennis, så när vi kom tillbaka fick jag låna idrottskläder och tennisracket inför min första tennis runda. Det var svårt! Men jag gillade det dock skarpt! När vi spelade övade CHarlotte sin engelska "can you repeat please" upprepades ofta i början, men byttes sedan ut till andra meningar. När klockan var lite efter dem blev jag tillbaka skjussad till skolan för att sitta en kort stund på pluggtiden. För att sedan äta tidigare pga kvällens teater. Vi var fem styckna från internatet som skulle se på Maison de Bernarda Alba. kändes konstigt att vara nästan ensam i hela matsalen! Mötte upp med mina klasskompisar innan vi tog bussen till Thonon för årets sista teater. När de rivit av våra biljetter blev vi uppledda på scen för att på bänkar sätta oss framför en mindre scen. För att få extra "clos" känsla.... Men pjäsen var verkligen super! bättre än vad jag föreställt mig! Med underbar sceneografi där rollerna endast var en överkropp långa. med mini bröst och stora ärmar som täckte de böjda armarna. LOVED IT!
Vilket peppade upp mig inför fredagen. Som trots solen var väldigt långdragen och tröttsam. När jag kom hem till värdfamiljen så var jag verkligen inställd på att sova. Så efter soppa och ett litet samtal med mor min så styrde jag riktningen emot sängen! För att sedan på lördag morgon vakna runt 6. Vad detta är för fassoner undrar jag? sjusovaren försvann eller? Lite långdraget var det dock eftersom morgonen var så frostig att jag väntade ända till klockan 10 innan jag gav mig iväg på löparturen. Tog dessutom en långärmad tröja för att jag inte skulle frysa, dumma jag, var hur varm som helst under hela turen... Tant pis! Spenderade eftermiddagen i solen, mest pluggandes, men även en stund i solstolen ;)
Imorse blev det en tidig avfärd, systra mi sprang sitt första löplopp som jag skulle ha sprungit om jag haft ett läkarcertifikat... 6 km som hon tog sig i mål på 40 minuter! Duktiga hon! :) Det var sjukt svårt att se alla värma upp i sina minishorts utan att vara en del av dem! ... nästa gång! Min löprunda blev dekalerad till efter lunchen. Sprang min vanliga runda, 12 km och hade det inte varit för att det var lite varmt, så hade jag sprungit den två gånger! ;) Eller not! haha!
Nu väntar en vecka skola innan det är dags för påsklov! Det blir en resa till Paris för att träffa lite svenskar och möta upp mamma som kommer med tåg från köpenhamn. För att sedan fortsätta dit vinden bär! Jag tror detta blir en fin vecka! Puss och kram och önskar dig/er en solig vecka!
Kommentarer
Trackback
