just nu känns det tungt, som om luften gick ur, men dom säger att livet går vidare men jag kommer väl lära mig andas igen och byta ut drömmen mot en annan...

Hade verkligen hoppats på att det inte skulle vara synen som avgjorde, det enda man inte kan påverka själv...
Men nu gjorde det det och jag måste helt enkelt hitta något annat som ger mig samma pirr i magen,
men det kommer nog ta ett tag.
Jag kommer nog aldrig vara där uppe själv, så frågan är om jag vill vara där överhuvudtaget?
Den som lever får se helt enkelt!

Tack till alla som trodde på mig och som nu skickar uppmuntrande sms!
orkar inte läsa dom nu, men den dagen kommer väl!

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0